Kräftgången fortsätter
Vad ska man säga om Elias? Han riskerar att fastna i "topp-200 träsket" utan att kunna bryta sig in på topp-100. Topp-200 är i och för sig väldigt bra och han kan definitivt försörja sig om han blir kvar där hela karriären. Men man unnar ju honom att få ta sig in på ATP-touren och spela mot de stora grabbarna. Tror fortfarande att lillebror Mikael kan fungera som ett "draglok" åt Elias, dvs om Mikael tar sig in på topp-20 så inspirerar han Elias till högre höjder.
Snarare är det väl så att Mikael rasar ut från topp 100 än att Elias skulle ta sig in där. Tycker inte det är mycket som talar för att Mikael skulle ha det som krävs för att hänga kvar. Han har inte den spelmässiga kvaliteten och heller inte skallen för det. I en intervju i tennis.se blir han intervjuad om coronapandemin och hur den påverkar träning och tävlande och svarar att han är hemma och äter mammas mat. Andra slet sannolikt på planen för att komma ikapp de där framme.
https://www.google.com/amp/s/www.tennis.se/tennis-se/sverigeettorna-i-intervju-om-corona-tennisen-kommer-i-andra-hand/amp/
Tror inte Mikael är särskilt intresserad av att lägga ner det slit som krävs för att vara kvar på topp 100, han tog sig in där vilket är bra men tycker det dras för stora växlar på det. Som han spelar nu behöver han snarare gå ner på challengernivå för att behålla rankingpoäng. Kvalförluster till ATP-turneringar håller honom knappast kvar. Vi har överlag på tok för små förväntningar på tennistalanger i Sverige. Det är ett haveri som inte verkar ha något slut. Samtidigt får Italien fram den ena 18-åringen efter den andra som har spelförståelse, en mognad och uppenbarligen vet vad som krävs för att nå toppen. Fattar inte med den bakgrund och den kunskap som finns i det här landet att det stagnerat så fullständigt. Istället jublar vi när en Ymerbroder nåt andra kvalrundan i en GS.
Citerar David som skriver för BetHard inför mötet mellan Mikael Ymer och Djokovic, väldigt talande:
Det var några notiser i de större tidningarna om matchen igår där Ymer stack fram näsan och pratade om att detta var hans största stund och att han längtade efter att få förlora mot världsettan på centercourten i Paris, typ. I någon mån kan man inte säga så mycket om det. Är man ett litet barn så kan man absolut drömma om att få möta, och förlora mot, sin idol i en av världens största turneringar. Men är man en professionell idrottsman som hör hemma i de största turneringarna i världen, då framstår det som ganska dumt att tycka att det här är något positivt. Jag hade känt mig mycket mer komfortabel med om Ymer pratat om vilken skitlottning detta är och att han hade ungefär två procents chans att ha en fullständigt omöjligt motståndare i första omgången. Det finns ett gäng motståndare han inte har chansen mot i den här turneringen, men det finns egentligen bara två, kanske tre, där det inte ens är någon idé att försöka. Han borde vara missnöjd, inte glad över att få vara med.
Mikael kommer hur som helst inte att trilla ur topp-100 i år då han inte tappar poängen för 2019 förrän nästa år. Du (Eskil) har rätt att Mikael behöver gå ner och spela challengers. Han är nu anmäld till Hamburg challenger veckan innan Paris Masters.
Jag tror på Mikael, vi har inte fått fram en sådan talang sedan Söderling.
Du säger att "Han har inte den spelmässiga kvaliteten och heller inte skallen för det." Jag håller med om att han behöver höja spelkvalitén, (t.ex serve och forehand) men han har en unik skalle. Vet inte hur många gånger han vänt matcher där han räddat mängder av matchbollar, det senaste exemplet var när han vände och vann och avgjorde DC-matchen mot Chile i våras.
Kollade lite närmare på Mikaels rankingpoäng. Han tappar sina första poäng efter Miami 2021 och hösten 2021 kan bli jobbig då han har bl.a 3 challenger-titlar att försvara.
Alltså ingen direkt stress att plocka poäng men han behöver komma igång senast framåt våren, varför inte plocka lite fler poäng redan nu i höst?
