1983 och 1986

Vi är tillbaka. Denna gång med två årgångar Davis Cup, två gånger med svensk final, två gånger förlust, två gånger mot Australien på bortaplan.

Varför undrar du säkert? Det är av den enkla anledningen att dessa två Davis Cupår betytt så mycket för så många. Så även för skribenten. Finalerna spelades på nätterna svensk tid i mellandagarna, båda två mellan den 26 till 28 december. Många var lediga, många kunde se matcherna via TV. Till det reaviliteteten med Australien som var stor under dessa år.

Likheterna är många för dessa två finaler. Förbundskaptener var Hans Hasse Olsson och Neale Fraser för Australien. 
Anders Järryd och Joakim Nyström var med i båda. Likaså Pat Cash, Paul McNamee och McNamara för hemmalaget.
Båda matcherna spelades dessutom på klassiska Kooyong, ett par mil sydost om Melbourne. På gräs givetvis. 
Resultstet var även dessa detsamma, svensk förlust x 2 med 2-3. 

Vi lugnar oss dock ett par hekto och tar det i kronologisk ordning. Börjar med 1983. 
Svensk ranking topp hundra (i januari respektive december) bestod av Mats Wilander (7/4), Anders Järryd (60/19), Henrik Sundström (82/23), Hans Simonsson (46/-), Thomas Högstedt (88/63), Joakim Nyström (-/27), Stefan Edberg (-/54), Stefan Simonsson (-/61) samt Jan Gunnarsson (-/99). 

Vägen fram till final gick via seger i öppningsrundan över Indonesien i mars i Borgebyhallen i Bjärred på carpet. Järryd och Wilander vann singlarna över Tarik och Arianto-Wibowo och Järryd/Hans Simonsson vann dubbeln över Tarik/Hadiman. Sverige förlorade inte ett enda set och vann således med 5-0. Noterbara är att Borgebyhallen tar 300 åskådare, en blygsam publiksiffra i sammanhanget. 
Kvartsfinal sedan i juli mot Nya Zealand på neutral mark, i Eastbourne i Storbritanien. En mycket tät tillställning, på gräs. 
Russel Simpson vann över Henrik Sundström i tre raka. Mats Wilander betvingade Chris Lewis över fyra set. Lördagens dubbel till Järryd/Hans Simonsson över Simpson/Lewis efter fyra set. 
Lewis inledde sedan söndagen med vinst över Sundström över fem set efter att ha legat under med 1-2. Wilander gjorde sedan sejouren kort i den avgörande matchen mot Simpson. Vinst i tre raka, vinst med 3-2 i landskampen och en plats i semifinal mot Argentina i månadsskiftet september/oktober. 
Arena denna gång, klassiska Kungl. Tennishallen i Stockholm. Avgjort efter två dagars spel. Wilander vinst i tre raka över Guillermo Vilas och samma siffror till Järryd mot José Luis Clerk. Samma spelare förutom Hans Simonsson in istället för Wilander under lördagens dubbel. Tre raka till Sverige och vinst i landskampen till slut med 4-1. 
Mars Wilander inledde finalen mot Pat Cash (ranking 34) och vinner över fyra set. Jocke Nyström sedan förlust mot John Fitzgerald (43), även det i fyra set. 1-1 efter första dagen.
Dubbeln blir sedan avgörande. Järryd/Hans Simonsson har efter tre raka vinster under året tufft mot Edmonson/McNamee. Förlust i tre raka. 
Pat Cash avslutar det sedan mot Joakim Nyström i tre raka. Förlusten är ett faktum. Wilander vinner sedan mot Fitzgerald men utan verkan. Siffrorna blir 2-3. 

Över till 1986. 
Vi gör som 1983, börjar med rankingen både i januari och december. Topp 100 är det som gäller. Mats Wilander (3/3), Stefan Edberg (5/5), Anders Järryd (8/19), Joakim Nyström (11/7), Henrik Sundström (22/77), Jan Gunnarsson (25/57). Peter Lundgren (31/98), Kent Carlsson (50/13), Mikael Pernfors (-/12), Jonas Svensson (-/21) och Ulf Stenlund (-/34). 

Det börjar med Danmark borta, i mars. Bröndbyhallen på carpet gäller. Svenskt 5-0 efter inget förlorat set och singlar vunna för Nyström och Wilander över Tauson och Christensen. Järryd/Wilander vann sedan dubbeln över Bastiansen/Mortensen. 

Kvarten innebär även det seger med 5-0. Denna gång i juli månad i Båstad. Återigen Wilander och Nyström i singlarna, i alla fall under fredagen. Seger över Cane och Panatta. Samma fyra spelare i dubbeln. Matchen avgjord där och då. Betydelselösa singlar på söndagens vanns av Edberg och Wilander. 

Semi sedan, första helgen i oktober, i Prag. På grus. Debutanten Kent Carlsson vann över Miloslav Mecir i tre set. Noterbart är Kent innan denna match aldrig vunnit ett set över Mecir. Hemmaspelaren var märkbart nervös på banan. 
Edberg i sin tur över Milan Srejber över fem set. 7-5 i avgörande. 
Dubbeln till Mecir/Smid över Edberg/Järryd i tre raka innan ännu en debutant, Mikael Pernfors, trädde in i handlingarna och avgjorde mot Srejber efter att ha förlorat första set. Pernfors ersatte en ryggskadad Carlsson. 
Edberg avslutade mot Mecir vilket gav 4-1 och ännu en final.

Återigen alltså Australien som står för motståndet. Återigen på bortaplan, återigen på klassiska Kooyong Stadium. Denna gång för sista gången på det klassiska gräset. Wilander kunde inte bara med på grund av hans egna förestående bröllop. 
Pat Cash (ranking 24) inleder mot Stefan Edberg och vinner i tre raka. Setsiffrorna 13-11, 13-11, 6-4. Edberg hade 5-1 i första set. 
Vinst sedan för Pernfors över McNamee (45), även det över tre set. Cash/Fitzgerald blev sedan för svåra för Edberg/Järryd i dubbeln. 1-3 i set. Cash blir sedan den stora matchvinnaren när han sedan vinner över Pernfors efter att ha legat under med 0-2 i set. Matchen är en klassiker där Pernfors briljerade, framför allt i de första två seten och där Cash mer och mer fick igång sitt artistiska och stenhårda spel. 
Edberg snyggar till siffrorna genom att vinna över McNamee. Men landskampen och titeln borta för Sverige. Pat Caah avgör för andra gången en final mot Sverige. Han fick uppleva tre finaler och vann två, båda som matchvinnare. 

Så gick det alltså till när Sverige förlorade två raka finaler på fyra år mot Australien. 

Noterbart är att länderna möttes en gång mitt emellan, 1985, också. Då givetvis l Sverige, närmare bestämt i Baltiska Hallen i Malmö. 
Sverige vann då med 5-0. Utan att tappa ett enda set. Wilander och Järryd vann singlarna och Edberg/Järryd dubbeln. 
Underlaget var grus inomhus och det var i semifinalen. 

Flera andra som bloggar, poddar, etc om tennis i Sverige pausar just nu. Men givetvis inte Svenska DC-bloggen. Vi fortsätter, fortsätter, fortsätter.... 
Frågan är istållet vilket år vi kommer skriva om nästa gång? 









































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0