1988 och 1989

Svensk DC-bloggen är tillbaka. I stort sett all tennis är som bekant satt på paus just nu. Men inte vi. Vi har i vår kärlek till tennis i allmänhet och Davis Cup i synnerhet tagit oss åter till det två framgångsrika svenska åren, nio respektive tio år in på åttiotalet. 
Dessa år blev det två finalplatser och en viss Boris Becker var den ende spelare som kunde stoppa Sverige från att i sin femte och sjätte titel och dessutom i de sjätte och sjunde raka finalerna under detta gyllene årtionde. 

Vi tar det från början, börjar med som sig bör 1988. Rankingens topp 100 visar följande svenskar i januari detta år: Stefan Edberg (2), Mats Wilander (3), Kent Carlsson (12), Anders Järryd (15), Joakim Nyström (16), Peter Lundgren (27), Mikael Pernfors (32), Jonas Svensson (33), Jan Gunnarsson (39), Ulf Stenlund (43), Magnus Gustafsson (54), Christian Bergström (70) och Niklas Kroon (91). 

Året inleddes med match mot Nya Zealand i Gavlerinken i Gävle, första helgen i februari. Underlaget var Carpet - Bolltex. Tennisen var glödhet, många städer ville arrangera DC-matcher. Gävles stolthet tog emot 12000 åskådare de tre speldagarna. 
Det blev 5-0 till Sverige med ett enda tappat set. Järryd slog Bruce Derlin (aktuell singelranking 232) och Edberg Kelly Evernden (43) i tre raka x 2. Samma svenskar avgjorde mot Evernden/David Lewis, även här i raka set. Svenskarna vann sedan de betydelselösa singlarna på söndagen. 

Kvartsfinal och oväntade problem mot Tjeckoslovakien, första helgen i april, i Himmelstalundshallen i Norrköping, på en Carpetmatta. 
Edberg inleder med 3-0-vinst över Tomas Smid (35). Wilander sedan enkel förlust mot Miloslav Mecir (7) med samma tre raka set. 1-1 efter första dagen. Edberg/Wilander tar sedan Sverige upp i ledning efter 8-6, 6-4, 8-6 över Smid/Mecir.
Wilander sedan andra singelförlusten under landskampen, denna gång mot den tjeckoslovakiske reserven Milan Srejber trots vinst i första set.
Avgörande femte matchen stod mellanmål Edberg och Mecir. Första (4-6) och tredje (dito) till tjecken, andra (6-1) och fjärde (6-4) till svensken. Underläge sedan med 1-4 i avgörande set innan Edberg vände och vann (9-7). Sverige vinner med 3-2 och är framme i i semifinal. 
En semifinal mot Frankrike i juli månad på hemmaplan. Gruset i Båstad visar sig från sin bästa sida. Wilander vinner en klassisk femsetare mot Yannick Noah (10). Nollad i avgörande set. 
Edberg följer upp det med att vinna över Henri Leconte (12)  även här över fem set. Svensken tappade en 2-0-ledning men räddade upp det. 
Dubbeln vann fransoserna Guy Forget/Leconte över fyra set. Finalen säkrade sedan Wilander när han i söndagens första singel vinner över Leconte i tre raka. 
Kent Carlsson skriver sedan slutresultatet till 4-1 efter vinst över reserven Thierry Tulasne. 

Final mot Boris Becker (4) och hans Västtyskland. Årets fjärde raka hemmamatch och upplagt för svensk vinst. Åter igen står Göteborg och Scandinavium som värd. Det röda gruset är på plats veckan innan jul. Olycklig svensk inledning när Wilander tappar 2-0 i set till förlust mot Carl-Uwe Steeb (74). Wilander även i ledning med 5-3 i avgörande set. Chans att serva hem matchen vid 5-4. Förlust med 6-8. En batalj övet knappa fem timmar. 
Edberg sedan chanslös mot Becker. 0-3. Den tyska triumfen fullbordas och landets första Davis Cuptriumf är ett faktum när Edberg/Järryd förlorar mot Eric Jelen/Becker trots ledning med 2-0 i set. Igen. 3-0 till Västtyskland. 
Fjärde matchen vinner Edberg över Steeb. Sedan lämnar Sverige wo i den femte när ingen av svenskarna ville spela. Hemmapubliken var mycket besvikna och buade ut svenskarna. 

Bortsett från denna fadäs gav detta år oss inom svensk tennis så mycket. Samtliga fyra Grand Slams vanns av svenskar. Wilander vann Australian Open, Roland Garros och US Open och Edberg titeln i Wimbledon. 

Sista rankingen för året visade att Sverige hade världens bästa tennisspelare i Mats Wilander. Ytterliga elva landsmän gjorde honom sällskap på 100: Edberg (5), Carlsson (6), Pernfors (19), Svensson (22), Järryd (32), Gustafsson (51), Lundgren (66), Nyström (69), Bergström (71), Gunnarsson (84) och Tobias Svantesson (98). 

Vi byter år, 1989. Vi byter även förbundskapten från Hasse Olsson till John-Anders Jonte Sjögren. 
Ännu ett framgångsrikt år väntar, ännu ett år där endast en viss Herr Becker från Västtyskland kan stoppa Sverige. 
Vi tar det från början. Första omgången, första helgen i februari mot Italien i Baltiska Hallen i Malmö. Carpet - Supreme hette mattan. Jonas B. Svensson gör sin debut i landslaget. Vinst i första singeln över Massimilliano Narducci (190) över fem set. Pernfors förlorar sedan mot Omar Camporese (159) i tre raka. Gunnarsson/Järryd vinner sedan deras första DC-dubbel tillsammans i tre raka över Camporese/Diego Nargiso. 
Pernfors avgör sedan med vinst över fem set över Narducci. 
Svensson avslutar sedan med vinst över Camporese till svenskt 4-1. 
Österrike väntar sedan i kvartsfinal i april. Matchen spelas i Ferry Dusika Stadium i Wien, inomhus på grus. Edberg och Wilander är åter med i truppen. Edberg vinner i tre raka över Alex Antonitsch (106). Wilander sedan. Han förlorar sin andra raka DC-match. Horst Skoff (35) vinner över fem set. 
Edberg/Järryd vinner sedan lördagens dubbel i tre raka över de båda italienska singelspelarna från fredagen. 
Edberg avgör sedan när han endast släpper sex gem (3, 2 resp 1) mot Skoff. Wilander avslutar med förlust, tredje raka i DC, mot Antonitsch. Svenskt 3-2, trots allt.

Hemmafördel i semifinalen mot Jugoslavien. Mitten av juli och det är givetvis gruset i Båstad som gäller. Jonas B. Svensson och Wilander vinner sina singlar. Svensson över Goran Ivanisevic (51) med 3-1 och Wilander i tre raka över Goran Prpic (68). 
Omvänt sedan på söndagen så Svensson slår Prpic över fem set och Wilander Ivanisevic i raka set. 
Enda olympen kommer i dubbeln. Edberg/Järryd föll mot singelspelarna över fyra set. Total vinst med 4-1. 
Ny final, återigen som sagt mot Vässtyskland. Återigen veckan förra jul, denna gång i Schleyer Halle i Stuttgart. Wilander, som vid denna tid på året falllit till nummer tolv på rankingen, inleder att inför 10500 tyskar ta revansch på Carl-Uwe Steeb (15), ännu en gång över fem set. Svensken vänder ett underläge med 1-2 i set. 
Edberg sedan chanslös mot världstvåan Boris Becker. 0-3 i set och 1-1 efter fredagens singlar.
Dubbeln blev jämn och avgörande. Becker/Jelen, precis som året innan, ställdes mot Gunnarsson/Järryd. Svenskarnas andra DC-dubbel tillsammans (vinst över italienarna tidigare i år) mot det västtyska parets 7-1 som DC-dubbelpar. Tyskarna vann första (6-7) och andra (4-6) och svenskarna tredje (6-3) och fjärde (7-6) innan hemmanationen var starkast i avgörande (4-6). 
Becker var sedan oresonlig mot Wilander i match nummer 4. Han släppte endast fyra(!) gem och landets andra titel på lika många år var ett faktum. 
Edberg snyggade till siffrorna sedan genom att vinna mot Steeb. 

Ännu en gång blev Västtyskland i allmänhet och Boris Becker i synnerhet för svåra för de svenska spelarna.

Den sista topp 100 vad gäller svenskarna på 1980-talets sista lista blev: Edberg (3), Wilander (12), Gunnarsson (29), Järryd (31), Gustafsson (34), Svensson (41), Kroon (46), Pernfors (48), Lundgren (71) och L-A Wahlgren (93). 

1980-talet gav Sverige tre Davis Cuptitlar (1984, 1985 och 1987) på totalt sju finaler, samtliga år på raken mellan 1983 till 1989. 
Vi har nu skrivit om åren 1983, 1984, 1986, 1988 och 1989. Återstår att se om 1985 och 1987 kommer längre fram. 
Efter det gyllene årtiondet så blev det ett par svagare år för Sverige vad gäller Davis Cup. Men det skriver vi om vid något annat tillfälle. 


































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0